Morgonsväng till Albano djursjukhus

Vaknade kl 05.30 av att Ruffa spydde, hon reste inte ens på sig utan bara låg kvar där när hon var klar.. Hon ville inte kliva upp, hängde med huvudet och dreglade. Ujuj, tvingade ut henne, vilket gick i ett sakta mak. När vi kom in dråsade hon ned på golvet, fortfarande dreglandes och var helt off.
Ville inte ens ha godis, första gången som det händer..

Inväntade kl 07.00 och ringde vår vanliga veterinär, som vi ändå hade tid hos imorgon, men han hade proppfullt hela dagen och tyckte att Albano var ett bättre alternativ. Så, det fick bära iväg dit istället. Nu har de tagit blodprover, klämt, dragit, sträckt och böjt överallt. Ruffa bara stod still och teg och led (?), inte ett ljud sa hon i alla fall. Så nu inväntar vi provsvar, hon ska äta smärtstillande o anti-inflammatoriskt och vi har fått tid hos en ortoped den 12/4.
För övrigt så piggade hon på sig lite när hon kom till Albano, hon borde avsky det stället egentligen, med tanke på att hon varit där ett antal ggr, även med övernattning när hon blev ormbiten. Men nejdå, hon gick in där så glatt och tiggde lite godis i receptionen, då var det inget fel på aptiten minsann..
Vi funderar lite på om det kan vara det stundande löpet som spökar, då brukar hon ju bli mer än lovligt skum och seg, men hältan borde ju i alla fall inte bero det..

Nåja, nu är det bara att hålla tummarna, vänta och avvakta.. som vanligt..

Fortsatt halt..

Tyvärr ingen bättring alls av Ruffas hälta, på torsdag har vi tid hos veterinären. Usch, nu är jag orolig.

Halt liten Ruffa..

Ja, så var det dags igen.. Ruffa är halt, på höger fram den här gången, som omväxling mot tasskadan i höstas. Hoppas och tror att det bara är en muskelsträckning efter lunchens krypträning. Ja, vi har inte gjort något annat så det borde vara det. Gick en promenad som uppvärmning och sedan tränade vi lite kryp. Påbörjade träningen för en vänstersväng idag då jag vill ha in fottänket i krypet. Hon var inte halt när vi kom in, men när vi skulle gå hem så pallrade hon sig upp från korgen i makligt tempo och var halt. Avvaktar lite och ser hur det utvecklar sig.

Ledsen liten Ruffa.. BoT täcket kanske kan ge lite värme åt det onda, som verkar sitta rätt högt upp.

Måste bara ta med den här bilden på Dixies söta lilla ulltass!



Föreläsning av Anders Hallgren

Igår kväll var jag och min kära mor på en trevlig och mycket underhållande föreläsning av Anders Hallgren. Ämnet var relationen mellan människa och hund. På ett väldigt lättförståligt och roligt sätt berättade Anders bla om varför han tycker att vi ska byta ut ordet ledarskap mot lärarskap.  Mer om det nedan.
Det var inte så mycket nytt men fantastiskt roligt att lyssna på honom igen. Finns ingen som kan göra en så bra beskrivning av en boxer som han, när han beskriver hur en boxer ser ut och beter sig, ja då ÄR han en boxer helt enkelt. :-)

Jag gick en instruktörsutbildning för honom 1994..oops.. det var länge sedan det.. På den tiden var det inte alls lika vanligt att träna hundarna operant. Jag är så glad att jag gick den där utbildningen för det förde med sig att jag blev nyfiken i största allmänhet på detta med inlärning av hund.
Den labben jag hade då, min gamla pärla Ida, var 6 mån när jag påbörjade utbildningen och jag har varken före eller efter det haft en hund som kunnat så många olika cirkuskonster plus att hon fick lära sig de flesta lydnadsmomenten både genom operant och klassisk inlärning.. med olika namn på momenten.. Testing testing.. Allt det här resulterade i en väldigt träningsvillig liten labrador med stort självförtroende. Ibland så stort att hon faktiskt tyckte att hennes idé om ett moments utförande absolut var den bästa.. En annan liten detalj var att det inte gick att lura henne med något.. Hon läste av mig bättre än vad jag själv gjorde.. Men oj vad skoj vi hade!  :-)
Som lite kontrast mot Hallgren gick jag även en SBK-instruktörsutbildning några år senare. Vi hade en bra lärare, AnnMari Folkesson, men utbildningen i sig var inte riktigt lika rolig, den var mer inriktad på allmänlydnads moment, medan Hallgrens mer var inriktad på hundens beteende.

Åter till föreläsningen. Anders föreslår att vi byter ut ordet ledarskap mot lärarskap.  Han menar att vi på ett enkelt sätt kan se om vi har en bra relation till vår hund bara genom att studera hur hunden beter sig när vi kommer hem. Glatt hälsande, bakåtstrukna öron osv, då så, allt gott enligt honom...
Om en hund beter sig illa när vi är ute har det inget med ledarskapet att göra utan att vi inte har LÄRT hunden att bete sig på rätt sätt. Annat som han tog upp var det klassiska ringklock skällandet, ur hundens synvinkel och ur hundägarens.. skiljer sig ju oftast åt lite grann.
Tja, även om jag inte är en "hallgrenare" ut i fingerspetsarna så skulle jag önska att SVT kunde sända en föreläsning med honom istället för alla hund docusåpor, det skulle garanterat ge det svenska folket betydligt mer.

Nya träningsmetoder utvecklas ju hela tiden och det är roligt att försöka hänga med lite genom att läsa, gå kurser, prata med hundfolk osv.. Härlig känsla de gånger man få en aha-upplevelse.
Man lär så länge man lever!

Spår!

Idag lade jag ett personspår åt Ruffa och husse i den magiska skogen. Det blev ett spår med omväxlande barmark och snö. 483 m, längre gick inte att få ut pga snön, och 4 apporter. Vad jag inte visste förrän jag gått klart spåret var att det låg ett dött rådjur ca 15 m efter spårslutet. Klart bra störning, var mycket nyfiken på hur hon skulle reagera. Det visade sig att hon vindade in det redan på första sträckan, men hon spårade på i personspåret ändå. Hon slog i vinkeln där barmarken övergick i snö, men löste det fint. Blev även en ringning och lite vindande när hon närmade sig sista vinkeln och spårslutet, men trots att rådjuret låg så nära så tog hon slutapporten, härligt!

Att tänka på till nästa gång blir att inte släppa iväg henne efter en apport förrän hon verkligen övertygat föraren om vart spåret går. Föraren ska också ha koll på exakta punkten där apporten hittas, då vet man alltid var spåret börjar igen. Även att byta apporterna i spåret mot enklare godis än i burk, blir för mycket onödigt tramsande annars. Burken får bli slutbelöning.

Avlämning av apport..

..i utbyte mot en burk med färskfoder..

Sniff sniff..

Japp, så här såg det ut 15 m efter spårslutet, borde kanske lagt ett viltspår istället..

Undrar vad som hänt det stackars rådjuret.. Tycker att det borde ha hittat mat i alla fall, kanske det blivit påkört, det ligger en grusväg bara 20 m bort.

Igår var vi på Vildmarksmässan. Det enda jag shoppade var dessa kaninskinn som jag tänkte sätta fast på ett par dummysar.

Vardagsmorgon

Följande utspelade sig i morse:
Jag väntade på att Elin skulle bli klar och vi skulle åka upp till skolan. För att spara lite tid så gick jag ut till bilen och ropade på hundarna, Ruffa kom som ett skott. Dixie däremot.. hon "skulle bara" kolla av köksgolvet först så där inte fanns någon smula kvar efter frukosten. Jag blev lite irriterad och sa "jameeeen Dixiiiie". När vi kommer ut i bilen satt Elin tyst en liten stund och sa sedan - mamma, jag såg på Ceasar häromdagen.. man ska inte säga hundens namn när man är irriterad, utan då ska man istället säga nej.. så sant.. duktiga unge! Otroligt vad barn lär sig och snappar upp saker fort  :-)

För övrigt är det i princip stiltje vad det gäller hundträning. I söndags så gjorde jag en liten check. Plockade ut Ruffa direkt ur bilen och blev kommenderad en appelllydnad. Kan bara konstatera att vi har en del att jobba med innan vi är tävlingsklara igen.. framförallt med fokus, nu var det visserligen lite utmanande att plocka henne direkt från bilen, men samtidigt så är det ett bra sätt att stämma av tycker jag. Ett moment satt dock som en smäck och det var hindret, kul, sitträningen verkar absolut ha gjort nytta!
Nu vill jag dock ha barmark, därmed basta!
Hoppas på att kunna lägga ett spår till helgen  i den magiska skogsbacken en bit från huset. Där tinar det alltid lite snabbare än på andra ställen, då den sluttar och nedanför är det bara fält så solen kommer åt att lysa fint där. Ett ynka pynka barmarksspår har vi faktiskt fått till i år, men.. det är allt. GPS:n bara ligger där och väntar och väntar på att få användas igen och Ruffa kastar lystna blickar på spårselen ute i garaget..

I tisdags var det föreläsning på klubben. Klubbens fem domare var på plats och berättade hur domaren dömer, vad de tittar på, vad som ger avdrag och vad som premieras. Intressant och nyttigt att analysera momenten på detaljnivå, dvs vad är huvudvikten i momenten, vad "kostar" det om föraren eller hunden gör si och så osv.

Test kamera

Ruffa poserar fint, utan konstig min!

Dixie visar att hon är en äkta showlabbe

Är det den här du letar efter..?

Dixie, som är en sann djurvän, varnar sorkarna för den andra labradoren

"Labradorens svans skall vara mycket tjock vid basen, medellång och välpälsad, den liknas ofta vid en utters"
Jorå.. :-)

Just Ringlets hundar gör alltid sitt bästa för att bli fina på bild..
(Nejdå, hon har ingen utväxt på kinden, hon bara fick till det så alldeles av sig själv)

Sjuk..

Ja, jag alltså, inte hundarna som tur är! Legat nedbäddad ända sedan i måndagskväll men jag har haft troget sällskap som vanligt. Fick dessutom en ny kamera (TACK snälla rara goa mamma!) som jag roat mig med att pilla lite på. Lite trist dock att bara fotografera i sovrummet så imorgon hoppas jag att jag är redo att ge mig ut.



Så sant! Men jag får erkänna att Ipren fått vara med på ett hörn också.



I måndags em var jag ned en sväng till hundklubben för att kolla om min separata sitträning givit något resultat. Testade direkt på hindret utan att repetera innan och sedär, det gick ju galant! Ett snyggt stadigt sättande på andra sidan hindret, med bra avstånd dessutom, hurra! So far so good!

Vi hann även med att börja repetera framförgåendet som legat i träda hela vintern, nästa steg blir att få till ett sakta gående av detta, dvs början till framåtsändandet.

Krypet är den största utmaningen just nu. Tänk att det är så olika på olika hundar. Ruffa har inte riktigt den optimala kroppen för detta tror jag då allt är långt och benigt, det är svårt att få flyt i det. Får se om jag kanske ändå måste börja med att klicka in detta, men det tar emot måste jag erkänna. Mest för att jag känner att det är så lätt att klicka fel grej. Vill helst använda samma koncept som jag gjorde på Dixie som faktiskt fick till ett hyfsat kryp. Dvs börja med att ha hunden liggandes på min högra sidan och sedan locka med antingen godis eller targetsticka  medan jag själv sitter på huk vänd mot henne för att ha koll så tekniken blir rätt. Bara belöna ojämna steg för att få bättre flyt och undvika hoppsasteg. Har kört så ett litet tag nu men det har inte riktigt givit det resultat som jag förväntat mig. Men, jag är otålig, veet, så jag ska ge det lite tid till innan jag börjar med något nytt. Det får bli veckans utmaning helt enkelt!

Om någon har kryptips att komma med så mottages dessa med största tacksamhet!



Gissa vems lilla vackra näsa det här är?