Vardagsmorgon

Följande utspelade sig i morse:
Jag väntade på att Elin skulle bli klar och vi skulle åka upp till skolan. För att spara lite tid så gick jag ut till bilen och ropade på hundarna, Ruffa kom som ett skott. Dixie däremot.. hon "skulle bara" kolla av köksgolvet först så där inte fanns någon smula kvar efter frukosten. Jag blev lite irriterad och sa "jameeeen Dixiiiie". När vi kommer ut i bilen satt Elin tyst en liten stund och sa sedan - mamma, jag såg på Ceasar häromdagen.. man ska inte säga hundens namn när man är irriterad, utan då ska man istället säga nej.. så sant.. duktiga unge! Otroligt vad barn lär sig och snappar upp saker fort  :-)

För övrigt är det i princip stiltje vad det gäller hundträning. I söndags så gjorde jag en liten check. Plockade ut Ruffa direkt ur bilen och blev kommenderad en appelllydnad. Kan bara konstatera att vi har en del att jobba med innan vi är tävlingsklara igen.. framförallt med fokus, nu var det visserligen lite utmanande att plocka henne direkt från bilen, men samtidigt så är det ett bra sätt att stämma av tycker jag. Ett moment satt dock som en smäck och det var hindret, kul, sitträningen verkar absolut ha gjort nytta!
Nu vill jag dock ha barmark, därmed basta!
Hoppas på att kunna lägga ett spår till helgen  i den magiska skogsbacken en bit från huset. Där tinar det alltid lite snabbare än på andra ställen, då den sluttar och nedanför är det bara fält så solen kommer åt att lysa fint där. Ett ynka pynka barmarksspår har vi faktiskt fått till i år, men.. det är allt. GPS:n bara ligger där och väntar och väntar på att få användas igen och Ruffa kastar lystna blickar på spårselen ute i garaget..

I tisdags var det föreläsning på klubben. Klubbens fem domare var på plats och berättade hur domaren dömer, vad de tittar på, vad som ger avdrag och vad som premieras. Intressant och nyttigt att analysera momenten på detaljnivå, dvs vad är huvudvikten i momenten, vad "kostar" det om föraren eller hunden gör si och så osv.