| Tänk vad snurrigt allt kan bli av en liten spruta...Ja, innan röntgen får de ju en lugnande spruta,den här gången satt den i rejält, Ruffa var sig själv först dagen efter. |
Trots rejäl provocering av lederna så travade hon på kanonfint med långa fina jämna steg, oh så skönt!
Både veterinären och Annas rekommendation är att fortsätta precis som vi gjort. Enligt båda två så är det tydligen inte alls ovanligt att det kan ta så lång tid som ett halvår, ja ända upp till ett år innan det läkt ordentligt... Och, små bakslag i form av hälta är inte konstigt enligt dem, det är svårt att hitta var gränsen går när man försöker öka på med motion. Just simningen ute är ett stort steg, det blir ett helt annat tryck.
Vi ska tillbaka till Anna i slutet av augusti och kolla status. Det finns såklart inga garantier för att inte denna muskel kommer att spöka i fortsättningen, men enligt Anna finns det mycket att göra i så fall så jag litar helt på hennes rekommendationer.
Underbart, syrran och Sockan hoppar och skuttar av glädje!
SvaraRaderaLåter såååååå bra, Carina! Nu tror vi att Ruffa blir HELT bra igen!!!! :-D
SvaraRaderaStor kram till er båda!