Nytt halsband

Elin har designat och beställt ett nytt halsband till Dixie.
Kan vara bra att ha för mig när vi ska tävla i bruks och tävlingsnerverna sätter in, kallar henne redan nu för Ruffa 50% av ggr ungefär.. Ruffa ska också få ett eget sedan, men det ska jag beställa från ett annat ställe, då vi vill ha lite annan design.

Återkommer inom kort med min träning av Dixie, finns en hel del att rapportera där, men tiden är knapp.

När Dixie nu får axla rollen som brukshund i familjen så passar vår rehabvovve på att stretcha benen på sitt eget sätt på jobbet..

Uppdatering ang. Ruffa

Sedan vi var hos veterinären den 15/8, och Ruffa fick en kortisonspruta i tåleden samt en antibiotikakur, så har hon varken haltat ett enda steg, eller stapplat, eller varit seg i igångsättningen efter vila. 
Inte en bula har heller synts till i ansiktet... Pigg som en mört är hon dessutom!

Veterinären känner sig rätt säker på att ha ringat in vad hältan beror på, en fraktur på tå nr 4 på höger tass (den längst ut) på ett litet ben som heter sesamben.
"På baksidan av alla tåleder finns dessa små sesamben. De ligger inne i en sena, vanligtvis tätt intill senans fäste" (Från Doggy rapport nr 03/2009 sid 23, där finns även en bra bild om man vill lära sig var dessa små sesamben finns) http://www.doggy.se/doggyrapport/09/rapport0309.pdf

Hon ska få totalt 3 kortisoninjektioner med 3 veckors mellanrum, så får vi se tiden an, veterinären kan inte lämna någon prognos tyvärr, olika från hund till hund enligt honom, så det är väl som sagt bara att se tiden an och hoppas på det bästa. Hmm, får även försöka att inte tänka allför mycket på all tid som gått utan att vi vetat vad det har varit, Albano ligger rätt pyrt till numera... En muskelbristning är det ju inte alls otroligt att hon har haft, men det är trist att inte frakturen på tån kunde upptäckas vid den första röntgen kontrollen.
Näe, nog om det, nu ser vi framåt istället!

Nya diagnoser på Ruffa...

Jag fick ett mindre sammanbrott nu under semestern då magkänslan mer och mer sagt mig att det är något annat lurt med Ruffa, förutom den påstådda muskelbristningen. Hon har gnagt en del på höger tass, hon har bulor som kommer och går på kinderna, hon har dålig andedräkt, är slö, hältan kommer och går, mer nu faktiskt och på ett oförklarligt sätt osv...

Så jag ringde och mer eller mindre nästan grät hos vår vanliga veterinär, som verkligen är en riktig klippa.
Berättade allt från början till slut. Ruffa känner han ju sedan tidigare, ett antal besök har det ju blivit förut pga sår i tass, kennelhosta och nej jag orkar inte tänka på allt... Att vi inte kom dit från början den här gången var för att Albano hade en snabbare tid..
Han tyckte i alla fall att vi skulle lämna in henne som idag så han fick kolla igenom henne ordentligt.
Jag skrev en lista (lång...) över allt som hänt och hennes symptom och en önskan om att, förutom att kolla röntgenplåtar, även kolla tonsiller, sköldkörtel samt fästingsjukdomar. Blodproven har vi inte fått svar på ännu, men andra svar har vi fått:
Hon har en kraftig tonsillit infektion, kommer troligtvis få operera bort dem, men vi börjar med en antibiotikakur. Hon har en tåfraktur på höger tass... En förklaring till bitandet där.. Hon har nu fått en injektion som vi ska se effekten av tills på fredag. Bosse anser att boglederna INTE är helt ok. Den där lilla nabben, som visserligen sitter på båda sidor ska trots allt inte vara där. Men därmed inte sagt att det är den hon haltar av... Lindrig artros är hans bedömning. (Snacka om att kastas mellan olika diagnoser)
Nu återstår att ringa in VAD det är som verkligen orsakar hältan, kan ju vara flera saker. Fredag blir nästa avstämningdag. Känns, trots allt, som om vi är i goda händer nu hur det än blir.

Lilla Ruffa fick som vanligt så mycket beröm av veterinär och sköterskor, hon är verkligen EXTREMT snäll att ha att göra med.. Dessutom världens bästa arbetsvovve, åh som jag hoppas att hon ska kunna bli bra igen.

Nya planer

Just nu är inte Ruffa halt, men efter att i förra veckan ha gjort en kort rusning mot grinden när grannen kom så var hon halt i två dagar... Så, nu är det tillbaka till minipromenader i koppel igen... I slutet av augusti ska vi tillbaka till Anna H, får se vad hon säger då och utifrån det fatta beslut om vi ska gå vidare med andra undersökningar.
Då Ruffa är "avställd" igen så har jag bestämt mig för att försöka göra Dixie tävlingsklar för lägre spår nu till hösten.
Vi har varken tävlat eller tränat tävlingsmässigt sedan 2006 så det blir en utmaning..!
Dammade av henne för två veckor sedan och faktum är att det börjar synas lite skillnad trots allt.
För att få en extra kick att komma igång så har vi idag, tillsammans med Ingalill och lilla jaktcockern Myran, varit och tränat för Nancy Nilsson (SM vinnar i lydnad 2008). Det var första gången jag träffade Nancy och det var verkligen mycket givande!! Dixie skötte sig fint trots värmen och vi fick bra tips om våra moment som jag bestämt mig för att lägga lite extra krut på, dvs apporteringen, krypet och fria följet. Det är moment med hög kofficient och här gäller det att vara lite taktisk för att ha en chans att få till det. Så, nu blir det Dixies fortsatta träning som får ta över bloggen ett tag framöver.

Nedan en liten filmsnutt på Ruffa i alla fall, där hon visar hur skicklig hon är på att äta melon! Kolla även in Dixies min i bakgrunden... Kan avslöja att hon INTE har samma fina gnag som Ruffa..