Nyopererad Ruffa

Ruffa ÄR en väldigt speciell hund, faktiskt på många vis. Igår när husse skulle lämna henne hos veterinären på morgonen så drog hon i kopplet redan från parkeringen i det lilla centrumet och mer eller mindre sprang fram till dörren, väl där så puttade hon med nosen av otålighet för att få komma in.... till SIN veterinärmottagning, med viftande svans... Jag förstår det verkligen inte, men ruskigt skönt är det i alla fall!

Hade väntat mig en ömklig liten hund när jag kom och hämtade på eftermiddagen, men icke, jag möttes av en glad men väldigt kissnödig Ruffa.

Tonsillerna var riktigt rejält fula enligt veterinären och det trots antibiotikan. Han har också sytt några stygn i halsen och sa att hon nog kommer harkla sig och hosta några dagar. Hade hon inte harklat till en gång i morse så hade jag absolut trott att han tagit fel på hund.
Ruffas största bekymmer igår var att hon missat en måltid och var svinhungrig, dvs inga problem med att äta tack och lov! Hon har sovit gott i natt och det känns verkligen skönt att hon inte verkar ha speciellt ont.
Eller.. så har hon haft ont så länge att detta inte är så mycket värre?

Färskfoder uppblandat med vatten, MUMS enligt Ruffa!
Måste säga att jag blev förvånad över hur grymt äckligt det ser ut med lite vatten i...

Nu får vi avvakta ett tag så hon får komma igen efter detta, och sedan får vi ta itu med hältan igen. Hältan ja, den kommer och går lika ologiskt som förut, hon kan vara helt haltfri ett par dagar, sedan halta några steg efter vila på em och sedan vara haltfri på kvällen igen...

Ruffa op och Dixie utvecklingsdag

Just nu så ligger Ruffa på operationsbordet. Tonsillerna ska bort.
Har lite svårt att koncentrera mig på jobbet så nu när det är lunch tar jag tillfället i akt att blogga om gårdagen för att skingra tankarna lite.

Dixie och jag hade en toppendag på klubben igår! Vi var på en utvecklingsdag i ämnet Relation mellan hund och människa, enligt Kenth Svartbergs TSB-modell.
En av klubbens superduktiga instruktörer går en lärarutbildning inom SBK och vi var ett gäng lyckligt lottade som fick gå en testdag i detta mycket intressanta ämne.
Vad är då TSB? Jo, bokstäverna står för Trygghet, Samarbete och Bestämmande, dvs olika roller som vi har gentemot vår hund.

Teori varvades med praktik och vi fick göra många roliga övningar för att lära oss att tänka mer på vilken roll vi är i och hur det påverkar vårt samspel med hunden.

Fick mig några riktiga aha-upplevelser vad det gäller Dixie. Bla så var jag 100% säker på att hon skulle vara svårast att kalla in (utan nej, bara en inkallningssignal) när hon står och äter godis hos någon. Däremot vet jagt att hon lyder bra på mitt nej om hon tex springer efter en katt.. Men sidär vad man kan bedra sig! Hon kom som en oljad blixt varje gång jag kallade in henne från godisätande, men... däremot när hon kampade med snörbollen med en annan person så blev det döva öron. :-)
Tänkvärt för mig!! Är det  verkligen alltid godis som är bästa belöningen för henne, kanske hon skulle uppskatta att får kampa ordentligt mellan varven?!
En annan sak som förvånade mig var att hon efter endast ett nej valde att låta bli den frestande godisskålen, bara för att komma och gosa och bli omklappad av mig, i ren trygghetsroll, dvs utan att få godis hos mig. Kanske jag inte så ofta ska avsluta ett nej eller förbud med godis, utan helt enkelt bara kliva in i trygghetsrollen efter en tillsägelse.

Här tränar jag och Dixie "ryggsäck", dvs både trygghet och lite bestämmande





Här tränar vi plätt på nosen, Dixie förvånade mig stort då hon, den glupska lilla damen, visade sig ha oanade talanger för detta! :-D

Ett helt litet plättgäng!!

Novembersol

En tanke slog mig idag. Undrar om det är snöfritt och underbart ute bara för att Ruffa är dålig och vi ändå inte kan träna?
De andra två vintrarna har hon ju varit frisk och då har vi förbannat snön hela tiden för att vi inte kunnat träna. Hmm.. Allra helst skulle jag ju förstås vilja ha både en frisk hund och en snöfri vinter, men om det nu är för mycket begärt.. så snälla snälla snälla, jag ger mig angående snön bara jag får en frisk hund..
Nåväl, idag har vi trots allt njutit av solen mitt på dagen.

Ur spår..igen..

Nej,  vi hann inte mer än att komma igång med träningen så var det kört.
Ruffa är nu halt och dålig igen. Var till veterinären i onsdags och fick ny antibiotika. Känns hopplöst. Vad är det som är fel? Är det tonsilliten, som hon nu återigen behandlas för, för att om ca 10 dagar opereras bort, eller är det anaplasman som spökar igen, eller är det frakturen på tån, eller något annat?? Känns så hopplöst att inte veta. Känns hemskt att vara tillbaka på ruta ett igen.