Trattdixie

Dixies klo läker långsamt. Minsta lilla skav eller att hon slår i så börjar pulpan att blöda.
Men lite framåt har det ändå gått, vore skönt om det kunde torka till helt så det blir lite tåligare, först då tror jag att hon kan börja gå promenader.
Hon har så otroligt mycket överloppsenergi den gamla damen!
Dixie var väldigt anti tratten förut, och är det visserligen nu också, även om hon har accepterat sitt öde. Däremot är hon inte speciellt försynt med den, har blåmärken på benen efter hennes framfarter, ja det är ett evigt dunkande och dängande med denna tratt, ska bli sagolikt skönt när hon kan slippa den.

Öronluftning

Dixie resultat i lägre spåret i höstas räckte för att vara med i lag och tävla om SBK Stockholmsdistriktets vandringspokal Club Doggy, dvs bästa resultatet från varje klubb i appell, lägre, högre och elitklass räknas samman och se där, vår fina klubb Danderyd-Täby BK kammade hem pokalen, plus att vi blev Sthlmsdistriktets bästa bruksklubb, då vi även kom tvåa på två andra vadnringspokaler, så kul!!
Tänk att det gick att damma av en 8,5 årig salongslabbe! Men det är gott gry i den damen, det kan inte förnekas, så himla härlig och lättränad när HON vill! ;-)

Ruffa är också pigg som bara den och hon FÅR dessutom springa, vilken lycka! :-)
Bygger upp hennes muskler genom att gå mycket offroad i skogen.Själva träningen har jag än så länge begränsat till spår och uppletande. Det har blivit ett hjärnspöke för mig, så fort jag bara tänker träning så händer något, så det får helt enkelt vänta ett tag till.
From lördag ska hon börja äta kortison var tredje dag, så får vi se vad som händer.

Imorgon bär det av till Värmland igen för valptitt!