Igår var jag och Ruffa på jaktkurs...:-)))
Kan knappt tro att det är sant!
Det allra bästa av allt är att hon inte är halt idag, helt otroligt, jag är så glad och lycklig, framförallt för hennes, men även för min egen skull!
Inte nog med att hon fick jaktträna igår, hon fick även gå ett spår, som för övrigt gick utmärkt med alla apporter hem. :-D
Av en makalös slump så hamnade jag hastigt och lustigt på en jaktkurs med sikte på öppen klass där vi bara är tre deltagare, alla tre hundarna relativt jämna i hur långt de har kommit. Fantastiska träningsmarker, ojojoj, detta kommer att ta tid för mig att smälta. Är i sjunde himlen!
Ruffa var verkligen superduktig igår, det är ofattbart att så mycket sitter kvar ändå, med tanke på att det är nästan två år sedan vi tränade ordentligt.
Med en strikt diet på allergifoder och en stadigt nedtrappande kortisondos så mår hon verkligen toppenbra just nu och jag blev så otroligt glad igår när en främmande människa spontant sa att hon såg så vältränad och fin ut!
Tillbaka till jaktkursen. Vi började ute i en hage med att ställa upp på linje, 6 dummys kastades uppe i kanten på hagen, därefter vände vi om och den första hunden fick hämta en lång tennisbollmarkering. Hund nr två skickades mot området och en bit innan blåstes stoppsignal, när hunden lydde så fick den en tennisboll kastad som belöning, därefter vände vi upp på linje mot övre kanten på hagen där hund nr tre skickades med linjetag. Så varvades detta ett tag.
Därefter gjordes två målområden, plus att en dubbelmarkreing kastades, vi gjorde som övningen innan och varvade med att skicka mot målområdena och dubbelmarkeringen.
Sedan lade vi ut ett målområde och skickade på långt håll över dike, med störningsmarkering för de som ville.
Som avslutning skulle vi göra lite vattendirigering, men där bangade jag plus en till. Ja, jag är fortfarande så himla rädd att något ska hända Ruffa, och det blåste kalla vindar, ville inte riskera vare sig vattensvans eller överansträngning nu när vi äntligen kommit igång.
Överhuvudtaget så tog vi det lite lugnt, valde tex bort att skicka på sista linjetaget när bara en dummy var kvar, ville undivka onödigt spring, inte för träningens skull utan för Ruffas skull.
Alla bakslag med hältor osv sitter djupt och det kommer nog ta ett tag innan jag kan släppa det, men att vi ens skulle kunna komma så här långt och börja träna, det var det ingen som kunde tro i februari i år! Hurraaaaaaaaaaaa vad jag är glad!! Ser verkligen fram emot nästa söndag! :-D
| Ruffa och Hedda. Här får det bli korta små lekpass, då lillan är som en iller och Ruffa är som Baloo.. |
| Söt! |
| Någon som vill leka..? |
| ..annars leker jag själv! |
Såå roligt att läsa att ni lyckades så bra båda två, och att du stod pall med tanke på allergin.
SvaraRaderaGun
Jag blir så glad och också djupt rörd när jag läser om Ruffa. En saga man nästan inte tror kan vara sann!
SvaraRaderaJag saknar helt enkelt ord..... kan bara skicka världens största, varmaste och gladaste kramar till Ruffa, dig och hela familjen! :-D
Vi ses väl på Ringletsträffen?!! :-))
Kerstin
Tack till er båda och stor kram tillbaka!!
SvaraRaderaKerstin, jag får fortfarande tårar i ögonen ibland när jag ser henne springa så glatt, hon var speciell för mig redan innan, men nu är det förstås ännu mer..
Supertrist nog så missar vi även denna gång Ringletsträffen då vi ska åka till Svalbard med jobbet, maximal otur att det skulle sammanfalla! Hoppas på nästa år..