Besök vid Lötsjön

Idag tog vi en liten promenad vid Lötsjön i Sundbyberg. Det är ett poppis ställe där det finns massor av människor, hundar och... fåglar. Hundarna älskar att komma till nya ställen och nosarna fick arbeta ordentligt.

Wow! Det här var andra lukter än i Brottbyskogarna det..

Hmm, kompisar eller inte?

Näe, inte kompis, dryg typ som fräste ilsket, trots snälla labradorögon

Betydligt trevligare var andparet, som för övrigt var minst likna godissugna som labradorerna

Fast varken herr eller fru and ville bli apporterade av Ruffa..



Fridfull tillvaro

Fika i solen på Café Gröna Stugan

Ute på litet minisök

Smygträning...

Ja, Ruffa är ju fortfarande under rehab och jag kommer absolut inte att forcera den träningen, men.. vi är så sjukt träningssugna båda två så vi gör små oskyldiga saker som tex att blåsa en svag liten stoppsignal under de stillsamma promenaderna, eller så lägger vi ett litet minisök på bara ca 5x5 m.

Idag har vi träffat Hanna, Signe o Astrid på klubben. Så underbart att vi kommit igång och träna ihop igen!!!!
Min och Ruffas lilla träning bestod i ingång på planen, högersvängar och sitt i grupp. Gissa om det kliade i fingrarna att få göra andra roligare saker... Men bara att fika med världens bästa träningskompisar är GULD värt!

Har tillslut bestämt mig för att överge min något slappa ingång på lydnadsplanen, med hunden på nära vid sidan, för att istället gå in i fotposition. Det var pga Dixie som den slappa ingången kom till. Hon gick mycket bättre när hon fått se sig omkring lite innan vi startade. För Ruffas del är det däremot bara en nackdel då hon fortfarande är så pass orutinerad och jag har märkt att hon (såklart) förknippar näragåendet med jaktträning och börjar se sig om efter skytt o kastare när vi kommer in på planen i näraposition (inte så konstigt då vi annars bara köra näragående isamband med just jaktträningen..) 

Igår var vi på jaktkursen. Det var livat värre det! Fast det började lugnt, vi gick igenom förra veckans kurstillfälle som flera av oss missade pga påsklovet. De hade tränat på tre olika sorters sök, närsök, vanligt sök och långt ut sök, vi diskuterade olika signaler och upplägg på övningar.
Efter det så började dagens övningar. Hundar och förare gick ut tillsammans i par bakom skytten och ställde sedan upp för markeringar. Första hunden fick en dubbelmarkering och när den var på väg tillbaka med fågel nr 2 så fick hund nr 2  skott och sin dubbelmarkering av kastaren som under tiden flyttat på sig.
En hel del knallningar blev det och några hundar var rejält uppvarvade, tänk vad lite skott och vilt kan sätta krydda på tillvaron! Ruffas ögon var som pingisbollar vid de första skotten och kasten och rumpan lättade nog ett par dm, men sedan satt hon fint passiv, men ÅH så gärna hon hade velat vara med...
Jenny visade också förslag på en övning där man kastar en apport åt höger som är nej apport, och en åt vänster. Visa med tecken att höger apport är nej och vänd sedan mot vänster apport, när hunden tittar så skicka. Detta för att hunden ska lära sig att snabbt flytta blicken från en apport till en annan apport eller punkt.

Hur mycket passivitet ska man behöva stå ut med...?

Efteråt fick vi ta med änder om vi ville och det var rörande att se hur glad Ruffa blev när hon så äntligen fick bära en and. Har inte sett henne så glad på länge faktiskt. Vi tränade lite avlämningar när vi kom hem och hon var helt klart i paradiset.. :-)

GLAD PÅSK!

Vi önskar alla en riktigt Glad Påsk!

Trötta vovvar åter efter Blåkulla färden

Lilla Ruffa får ha lina på sig då hon SÅ gärna vill röja järnet, men si det får hon inte göra ännu, sakta men säker har vi nu börjat bygga på med mer motion.

Elin och Dixie i vårsolen

Glada nyhter + lydnadshelg!

Jag har så goda nyheter att berätta om Ruffa!

Hon är numera i princip omdiagnostiserad. Min magkänsla efter veterinärbesöket var inte så bra, och jag skulle få vänta ända till den 28/4 innan vi fick ett sjukgymnastbesök vilket jag tyckte var orimligt lång tid. Så jag ringde till Arninge djurklinik, där den mycket lovordade sjukgymnasten Anna Holmgren arbetar ett par dagar i veckan. Helt otroligt nog fick jag tid redan i fredags!

Enligt Anna har Ruffa en riktigt rejäl muskelbristning i höger biceps, och enligt henne är det solklart den hon har haft ont av. Den var väldigt påverkad och hon tyckte det var märkligt att inte veterinären och den andra sjukgymnasten konstaterat det. Lederna tyckte hon kändes väldigt bra, inga tecken på smärta. Den diffusa röntgenbilden kan bero på den här skadan enligt henne, men kan även i bästa fall betyda.. ingenting, eller i sämsta begynnande artros. Fast enligt Anna kan man hitta en massa saker om man börjar röntga all hundar (eller människor).

 I vilket fall så är det muskelskadan som är aktuell att behandla just nu och vi har fått ett rehabprogram och även införskaffat en Novafon som vi ska använda 20min om dagen på muskeln för att mjuka upp och hjälpa till att reparera den. Det är ljudvågor som sänds, hm, ger mig inte in i någon närmare förklaring, men i vilket fall som helst så älskar Ruffa att bli behandlad med den. Trodde absolut att det skulle ta lite tid att vänja henne, men hon njöt från första stund.

Vi ska på återbesök om 4 veckor och se hur det ser ut och därefter fatta beslut om fortsatt träning. Ny röntgen lägger vi på is tillsvidare, om hon inte blir sämre.

Härliga ytor på Vallentuna brukshundklubb

I helgen har vi varit på lydnadskurs för Monika Lindblom. Väldigt givande, det var en chansning som föll mycket väl ut! En hel del ny input, riktigt trevlig grupp och strålande väder, sämre kan man ha det!

Ruffa var med på de övningar som hon klarade av, jag är väldigt försiktig med henne nu, vill vara helt säker på att hon är bra innan vi drar på något tempo.

Lörd fm ägnades åt kontakt och fotgående. Blir så GLAD när jag går för en riktigt petig instruktör som ser allt! Vi fick snabbt påpekande om den lilla plogningen som kommer i mitt ben i början av fria följet. Har försökt ta tag i det förut, men inte riktigt kommit till skott utan släppt igenom det då positionen ändå varit bra. Men nu är det andra bullar som gäller, stanna mitt i steg, checka om hon rättar in sig, belöna genom att gå framåt, annars bryt, gå ur position alt gå in i vänster cirkel och belöna rätt position genom att gå framåt.

Lörd em ägnades helt och hållet åt rutan. Här kunde vi tyvärr bara vara publik, men fick några nya idéer med oss. Monika satsar på belöning bakom rutan för att få full fart in i den, även mycket noga med att hunden har rätt uppfattning om formationen, dvs vet vad rutan är. Om hunden är för grund i rutan kan man tex sätta ut åtta koner, dvs fyra efter varandra för att få bättre tänk, att springa/passera förbi konerna. 

Sönd fm var det fjärr och vittringsapportering som stod på dagordningen.

Sönd em ägnades åt att hitta "bubblan" vid tävling, dvs mental träning och störningsträning.

Många glada skratt har det blivit, lydnad är KUL! :-D

Fika i solen...

Yngsta deltagaren, Oijan 15 veckor, såå söt, kolla öronen...

Hanna med Ruffa, Signe och Astrid

Röntgen

Idag så blev det då röntgen för Ruffas del.
Först gick både en ortoped och en sjukgymnast igenom hela Ruffa och vi fick springa ett antal vändor utanför. Det positiva är att hon inte visade någon hälta eller reaktion då, det negativa är dels att hon är mindre musklad på höger sida och dels att röntgen bilden av höger bogled visade en "nabb" som enligt veterinären inte ska finnas där, och som heller inte finns på vänster sida.
Hon sa att den var diffus och eventuellt kan tyda på en begynnande artros.
Dessutom finns det en möjlighet att den smärtstillande och anti inflammatoriska medicinen fortfarande verkar.
Det som gäller nu är forstatt koppelvila/promenader, ett sjukgymnastbesök är inbokat i vecka 17, samt en återbesökstid för ny kontroll och röntgen i mitten av maj.
Känner mig allt annat än lugn.  :´(

Lite bilder från helgen...

Så här ser det ut på flera ställen i skogen bakom vårt hus efter torsdagens storm. Tur att ingen blev skadad!

Igår skulle vi reka inför spåret som jag ska vara spårkläggare på, på DTBK:s Elitspårtävling den 24/4.

När vi skulle göra en spetsvinkel så sprang Katarinas hund plötsligt iväg till något under en gran, vi trodde först att det var ett rådjurskid. Men det visade sig vara en liten nyfödd kalv (navelsträngen hängde fortfarande kvar) som lyckats komma på fel sida stängslet. Mamman stod ca 30 m bort i hagen och ropade på sin lilla kalv. Vi försökte få upp den på benen men den var nog helt enkelt för rädd så vi hjälptes åt att bära tillbaka den och baxa in den under stängslet. En stor sten föll från hjärtat när mamman började slicka på den och den tillslut reste på sig och började dia, så härligt!

Inte just den kalven på bilden dock utan någon släkting.

Idag har vi varit på SSRK Östras WT på Lidingö. Där träffade vi Sara med Vissla, halvsyster till Ruffa, och Ellie och hennes Troja och Loka. Loka var verkligen superduktig och hon fick absolut charmpoäng, från publiken i alla fall, när hon efter att ha letat en stund efter en markering helt enkelt hittade funktionärsväskan med MASSOR av dummiesar och knep en därifrån i stället.

Booooring... Ruffa ville såklart också vara med, men det hade hon faktiskt inte fått även om hon inte varit halt, då vi i såfall varit tvungna att starta i ÖKL och det är vi inte klara för ännu.



Lite längtansfulla blickar mot markeringarna kunde man ju kasta i alla fall...



Nu är det ÄNTLIGEN VÅR!!!

Första KT på vår jaktkurs

Igår började vår jaktkurs med sikte mot öppenklass hos Jenny Hamring och Helen Nyman.
Att det var strålande sol och +12 grader gjorde ju inget direkt!
Tyvärr kunde ju inte Ruffa var med.. Men, i stället för att gräva ned mig alltför mycket i det så satsade jag på att ta till mig så mycket som det bara gick, och det är ju faktiskt lättare att koncentrera sig och följa andra när man inte för hund själv.

Det som stod på dagordningen var markeringar, enkel och dubbel, samt en del prat om hur man lägger upp dessa på ett bra sätt vid inlärning och hur man sedan kan försvåra dem. Mycket annat prat kom ju också upp, som stadga, inlevereringar, avlämningar, hur föraren bör bete sig för att vara tydlig och hjälpa hunden osv. Som avslutning gjordes en check hur långt hundarna kommit i dirigeringsarbetet.

Det var en ganska brokig men trevlig skara av labbar och flattar, från 2-8 år, med olika mycket erfarenhet både hos förare och hundar.
Jenny är bra på att se till att stämningen är lugn, är det någon hund som piper så plockas den bort från gruppen direkt så att det inte smittar av sig på de andra. Hon är även noga med att hunden ska vara i rätt sinnesstämning för att få bli skickad på en apport.

Jenny tog upp en sak som jag tyckte var så himla bra. En mycket enkel sak egentligen.. men som kan få så stor betydelse och säger en del om vilken träningsmetod föraren använder sig av.
Nämligen, pipsignalen. Ja, inte om det ska vara ett eller två pip, utan själva styrkan i pipet. Nära håll, svag signal, långt håll starkare signal, men.. inget argpip...
Det går faktiskt att låt skitsur även med en pipa. Det är precis som att skrika på hunden, och det är så tydligt på vissa hundar. Pip signalen ska ju vara positiv, tycker jag i alla fall!
Tror att det dels är lätt att förlora respekten för pipan och dels blir det en negativ träning om man anväder dessa argblåsanden, i synnerhet om man inte följer upp utan fortsätter att argblåsa om hunden inte lyder. Jämför med att skrika HIT HIT HIT på inkallning.. Resulterar inte i någon bra inkallning... bättre att göra precis som vid vanlig hederlig inkallningsträning, kommer inte hunden på första ropet, då får man helt enkelt göra något åt det.

Läxan var att få till en bra stoppsignal. Så, nu får pipan dammas av, har knappt använt den sedan augusti på jaktprovet.. *skäms*
Vi får väl träna lite hemma på köksgolvet i sakta mak. Kanske rentav ska provblåsa lite för mig själv ute i skogen först.. Tar med mig Dixie, hon bryr sig inte ett smack om vilken slags pipsignal det är, för henne betyder ALLA slags pipsignaler MAT.. :-)

Spår i spöregn

Lilla Roffe i sin valpbädd som är på tok för liten för henne, men hon envisas med att trycka ned sig i den ändå, att ett och annat ben spretar ut tycks inte bekomma henne.

Först en liten Ruffa rapport. Ruffa är piggare nu och idag fick vi svar på blodproven, allt såg jättefint ut..
Vet verkligen inte vad som hände med henne häromdagen. Skönt att det verkar bättre nu i alla fall. "Bara" hältan som kvarstår. Hon haltar lite mindre nu, men det kan ju bero på den smärtstillande medicinen. Nu tar vi det lugnt fram till den 12/4 då det blir röntgen.

Det är tur att vi har två hundar! (även om t.o.m det kan kännas för lite ibland..)
Idag fick Dixie rycka in och gå ett 1000 m långt spår på kalhygge i spöregn. Det var svårt även för lilla Dixie, några missade apporter blev det, och några små utsvävningar, men hon redde ut det bra. På slutet var hon trött, (vi med!) så vi avslutade vid den näst sista apportern. Men sedan så frispårade hon ändå sista sträckan till slutet.. :-D

Ingen brådska här inte, säg till när ni är redo..

Snyggt direkt påsläpp, som snart övergick i ett betydligt mer avancerat spårarbete...

1000 m kalhyggespår i spöregn kan vara lite knepigt även för en duktig spårhund

Pust, flämt, vem flåsar värst..?